Gröna satsningar vs Det fossila

Energikrisen visar hur sårbara vi är

Det är något som skaver i hur vi pratar om energi. Samtidigt som världen skakas av energikriser fortsätter vi att luta oss tungt mot olja, gas och kol. Vi vet att det inte är hållbart. Vi vet att det är dyrt, osäkert och i längden ohållbart både ekonomiskt och politiskt. Ändå går omställningen långsamt.

Energikrisen de senaste åren har gjort en sak väldigt tydlig. Vi är beroende. Inte bara av energikällor som smutsar ner, utan av ett fåtal aktörer som kontrollerar tillgången.

Ett system där få aktörer får stor makt

Det handlar inte om att tre länder ensamma “styr” energin. Men det är svårt att blunda för hur koncentrerat systemet är.

Ryssland visade hur sårbart ett gasberoende kan vara. Europa byggde under lång tid upp en stark koppling till rysk energi, vilket snabbt blev ett problem när det geopolitiska läget förändrades.

Samtidigt har USA blivit en allt viktigare leverantör av gas, inte minst till Europa via LNG. Det minskar ett beroende, men ersätter det delvis med ett annat.

Och Kina dominerar stora delar av leveranskedjorna för den energi vi vill ställa om till. Solpaneler, batterier och flera kritiska komponenter produceras i hög grad där.

Utöver det finns aktörer som OPEC, där flera av världens största oljeproducerande länder samordnar produktion och därmed påverkar prisnivåer globalt.

Det börjar likna ett system där ett begränsat antal länder och block får väldigt stor påverkan över pris, tillgång och stabilitet.

Och det är en position vi till stor del själva har byggt upp.

Det märkliga är att alternativet redan finns

Det konstiga är inte att vi är beroende. Det konstiga är att vi fortsätter vara det trots att alternativet finns.

Förnybar energi är inte längre en vision eller något som ligger långt fram i tiden. Den är här. Sol, vind och andra gröna energikällor är i många fall redan konkurrenskraftiga, ibland billigare än fossila alternativ. De är dessutom lokala, skalbara och betydligt mindre känsliga för geopolitik.

Ändå behandlas investeringar i förnybart ofta som något idealistiskt. Som om det främst handlar om värderingar.

Det är fel.

Hållbar energi är en ekonomisk fråga

Att satsa på hållbar energi handlar i grunden om ekonomi. Det handlar om att minska risk, säkra tillgång och skapa stabila kostnader över tid.

Företag som förstår det här ser något annat än bara klimatnytta. De ser konkurrensfördelar. Lägre energikostnader över tid. Mindre exponering mot globala kriser. Starkare kontroll över sin egen verksamhet.

Det är därför det blir missvisande att kalla hållbarhet för en aktiviströrelse. Det är snarare en investering i framtida lönsamhet.

Ett exempel som sticker ut

Ett tydligt exempel är satsningar kopplade till Wallenberg och projekt som Stegra.

Det handlar inte om symbolpolitik. Det handlar om att bygga industri som fungerar i en värld där energi inte längre kan tas för given. Där fossilberoende är en riskfaktor, inte en tillgång.

Den typen av investeringar visar något viktigt. Kapital rör sig dit framtiden finns. Och framtiden är inte kol, olja och gas.

Frågan är vad vi väntar på

Vi står i en situation där vi vet vad problemet är. Vi vet vad lösningen är. Och vi har kapital, teknik och incitament att göra något åt det.

Ändå tvekar vi.

Under tiden fortsätter vi att göra oss beroende av externa aktörer och instabila marknader. Vi byter ibland ett beroende mot ett annat, istället för att bygga verklig motståndskraft genom mer lokal och diversifierad energiproduktion.

Det är svårt att förstå.