GHG-protokollet förklarat: Scope 1, 2 och 3 utsläpp
GHG-protokollet delar in ett företags utsläpp i tre kategorier: scope 1 (direkta utsläpp från egna källor), scope 2 (indirekta utsläpp från köpt el och värme) och scope 3 (utsläpp i hela värdekedjan, från underleverantörer till slutanvändning). Det är denna indelning upphandlare, banker och koncernmoderbolag utgår från när de begär klimatdata, och den ligger till grund för CSRD-rapportering enligt ESRS E1. Förstår du strukturen kan du granska en klimatberäkning istället för att bara ta emot den.
Det här är del 3 i vår artikelserie om klimatredovisning för bygg, sjöfart, frakt och fastighet. I den här delen går vi igenom scope 1, 2 och 3 utsläpp konkret, med exempel från just din bransch, så att du vet vilka frågor du ska ställa nästa gång någon lämnar dig en klimatrapport.
Vad är GHG-protokollet och varför efterfrågas det just nu
GHG-protokollet (Greenhouse Gas Protocol) togs fram av World Resources Institute och World Business Council for Sustainable Development redan 1998, men det är först de senaste åren som det blivit ett affärskrav snarare än ett frivilligt initiativ. Skälet är regulatoriskt: CSRD kräver att stora bolag rapporterar scope 1, 2 och delar av scope 3 enligt ESRS E1, och det kravet vandrar nedåt i leverantörskedjan till mindre bolag som aldrig omfattas direkt av lagstiftningen.
En byggherre som ska CSRD-rapportera behöver utsläppsdata från sina underentreprenörer. En bank som finansierar ett rederi behöver scope 1-siffror för att räkna på sin egen finansierade klimatpåverkan. En fastighetsägare som säljer till en pensionsfond får krav på scope 3-data för hela förvaltningskedjan. Det är därför GHG-protokollet dyker upp i anbud, kreditavtal och ägardirektiv även för bolag som själva inte är rapporteringsskyldiga.
Protokollet är inte en beräkningsmetod i sig, utan ett ramverk för vad som ska räknas och var gränserna går. Beräkningen görs sedan med emissionsfaktorer, aktivitetsdata och organisatoriska avgränsningar som måste vara konsekventa år efter år för att siffrorna ska gå att jämföra.
Scope 1: direkta utsläpp från egna källor
Scope 1 utsläpp är de utsläpp som uppstår från källor företaget äger eller kontrollerar direkt. Det handlar om bränsle som förbränns i egna fordon, maskiner, pannor eller fartyg, samt eventuella processutsläpp och köldmedieläckage.
Så ser scope 1 ut i praktiken per bransch:
- Bygg: Diesel i egna grävmaskiner, kranar, hjullastare och transportfordon på arbetsplatsen. Uppvärmning av bodar med egen oljepanna räknas också hit.
- Sjöfart och frakt: Bunkerbränsle (HFO, MGO, LNG) som förbränns i egna eller kontrollerade fartyg. Detta är för de flesta rederier den enskilt största utsläppsposten totalt sett.
- Fastighet: Egen gaspanna eller oljepanna för uppvärmning, samt bränsle i fastighetsskötarens fordon och egna arbetsmaskiner för snöröjning och underhåll.
Scope 1 utsläpp är oftast den enklaste kategorin att beräkna eftersom bränsleinköp redan finns dokumenterat i bokföringen. Den vanligaste felkällan är dubbelräkning eller glapp när fordon och maskiner leasas snarare än ägs, vilket kräver ett tydligt beslut om organisatorisk avgränsning innan beräkningen påbörjas.
Scope 2: indirekta utsläpp från köpt energi
Scope 2 omfattar utsläppen från el, fjärrvärme, fjärrkyla och ånga som företaget köper in men inte själva producerar. Utsläppen uppstår hos energileverantören, men GHG-protokollet räknar dem som ditt ansvar eftersom du styr efterfrågan.
Protokollet kräver att scope 2 rapporteras på två sätt parallellt: location-based, som utgår från det genomsnittliga utsläppet i elnätet där verksamheten ligger, och market-based, som utgår från de specifika avtal och ursprungsgarantier företaget faktiskt köpt. Skillnaden mellan de två metoderna kan vara stor. Ett fastighetsbolag som tecknat avtal om förnybar el kan visa nära nollutsläpp i market-based, men ett betydligt högre värde i location-based om det ligger i ett elnät med hög andel fossil produktion.
För fastighetsbolag är scope 2 ofta den dominerande utsläppskategorin i den egna driften, eftersom uppvärmning och fastighetsel utgör en stor andel av energianvändningen. För bygg- och sjöfartsbolag är scope 2 vanligtvis mindre i relation till scope 1 och scope 3, men fortfarande relevant för kontor, verkstäder och landström till fartyg i hamn.
Scope 3: värdekedjans utsläpp, den svåraste och största kategorin
Scope 3 utsläpp omfattar allt annat: utsläpp som sker i värdekedjan men utanför företagets egna anläggningar och energiinköp. GHG-protokollet delar upp scope 3 i 15 kategorier, från inköpta varor och tjänster till transport, avfall, tjänsteresor och användning av sålda produkter. För de flesta bolag i bygg, sjöfart och fastighet utgör scope 3 mellan 70 och 90 procent av de totala utsläppen, vilket gör kategorin både viktigast och svårast att räkna på med kvalitet.
Scope 3 i bygg
Byggbranschens scope 3 utsläpp domineras av inköpta material, framför allt betong, stål och isolering, samt transporter av dessa material till arbetsplatsen. Underentreprenörers utrustning och resor räknas också hit om de inte ingår i din egen organisatoriska avgränsning. En betongleverans från en fabrik 40 mil bort ger ett annat utsläppsvärde än samma volym från en lokal producent, vilket betyder att generiska schabloner per ton material missar verkliga skillnader mellan projekt.
Scope 3 i sjöfart och frakt
För rederier och logistikaktörer hamnar en stor del av scope 3 i uppströms bränsleproduktion (well-to-tank för det bränsle som förbränns i scope 1), i inhyrda fartyg som inte kontrolleras operativt, samt i leverantörsledet för underhåll, reservdelar och hamntjänster. Speditörer som inte äger fartyg eller fordon har i praktiken nästan hela sin klimatpåverkan i scope 3, eftersom transporttjänsten de säljer utförs av underleverantörer.
Scope 3 i fastighet
Fastighetsbolagens scope 3 utsläpp sprids över hela livscykeln: byggmaterial och renoveringar (inköpta varor), entreprenörers arbete på fastigheten, hyresgästers egen energianvändning i uthyrda lokaler, samt avfallshantering och pendling för anställda och besökare. Hyresgästers energianvändning är ofta den enskilt största posten och samtidigt den svåraste att få tillförlitlig mätdata för, eftersom fastighetsägaren sällan har direkt tillgång till hyresgästens elmätare.
Sammanfattning: scope 1, 2 och 3 per bransch
| Scope | Bygg | Sjöfart/frakt | Fastighet |
|---|---|---|---|
| Scope 1 | Diesel i maskiner och fordon på plats | Bunkerbränsle i egna fartyg | Egen gas- eller oljepanna |
| Scope 2 | El till bodar och kontor | Landström i hamn, kontorsel | Fastighetsel och fjärrvärme |
| Scope 3 | Material, materialtransporter, underentreprenörer | Inhyrda fartyg, bränsleproduktion, leverantörsled | Hyresgästers energi, byggmaterial, avfall |
Varför scope 3 utsläpp kräver radnivå istället för schabloner
En vanlig genväg är att multiplicera total omsättning eller total materialvolym med en generisk emissionsfaktor. Metoden ger ett resultat snabbt, men resultatet håller inte för granskning av en upphandlare eller revisor som frågar var siffran kommer ifrån. Skillnaden mellan lokal betong och importerad betong, mellan diesel och HVO i en maskinpark, eller mellan en underentreprenör med egen elpark och en med dieseldrivna fordon, försvinner helt i en schablon räknad i klump.
Kvalitetssäkring rad för rad betyder att varje faktura, varje transport och varje leverantörsavtal kopplas till sin faktiska emissionsfaktor istället för ett branschgenomsnitt. Det är mer arbete initialt, men det är den enda metoden som håller när en bank, en koncernrevisor eller en upphandlare vill se underlaget bakom siffran, inte bara slutresultatet.
Så ställer du krav på din klimatberäkning
Innan du godkänner en klimatrapport eller beställer en beräkning, ställ dessa frågor:
- Är den organisatoriska avgränsningen (operational control, equity share eller financial control) tydligt angiven och konsekvent mellan åren?
- Redovisas scope 2 på både location-based och market-based, eller bara ett av alternativen?
- Vilka av de 15 scope 3-kategorierna ingår, och vilka är exkluderade med motivering?
- Bygger underlaget på faktiska leverantörsdata eller på schabloner per omsättningskrona?
- Går varje siffra att spåra tillbaka till en specifik faktura, transport eller avtal?
Ett företag som kan svara tydligt på alla fem frågorna har ett beräkningsunderlag som håller för extern granskning. Kan de inte det, är risken hög att rapporten är en uppskattning snarare än en beräkning.
Hur Wellfish beräknar enligt GHG-protokollet
Wellfish beräknar scope 1, scope 2 och scope 3 utsläpp enligt GHG-protokollets ramverk, med kvalitetssäkring rad för rad istället för schabloner i klump. Det betyder att varje bränsleinköp, materialleverans och underentreprenörsfaktura kopplas till sin egen emissionsfaktor, och att beräkningen är spårbar tillbaka till källdata när en bank, upphandlare eller koncernrevisor vill granska underlaget. Metoden är byggd för bygg, sjöfart, frakt och fastighet, där leverantörsleden är komplexa och där scope 3 utgör merparten av den totala klimatpåverkan.
Frequently Asked Questions
Vad är skillnaden mellan scope 1, 2 och 3 utsläpp?
Scope 1 är direkta utsläpp från källor företaget äger eller kontrollerar, till exempel diesel i egna fordon. Scope 2 är indirekta utsläpp från köpt el, värme eller kyla. Scope 3 är alla andra utsläpp i värdekedjan, från inköpta material till underleverantörers verksamhet, och utgör oftast den största andelen totalt.
Måste alla företag rapportera scope 3?
CSRD kräver scope 3-rapportering för stora bolag som omfattas direkt av regelverket, men kravet vandrar nedåt i leverantörskedjan. Ett mindre bygg-, sjöfarts- eller fastighetsbolag utan egen rapporteringsplikt får ofta ändå krav på scope 3-data från kunder, banker eller koncernmoderbolag som själva är rapporteringsskyldiga.
Varför skiljer sig location-based och market-based scope 2 åt?
Location-based utgår från genomsnittsutsläppet i det lokala elnätet, medan market-based utgår från de specifika el- och ursprungsgarantiavtal företaget faktiskt tecknat. Ett bolag med avtal om förnybar el kan ha ett lågt market-based-värde samtidigt som location-based-värdet är högre om elnätet i övrigt har hög fossil andel.
Kan man använda schabloner för scope 3 utsläpp i bygg och fastighet?
Schabloner ger en snabb uppskattning men håller sällan för granskning av upphandlare, banker eller revisorer som efterfrågar spårbarhet. Radnivåberäkning, där varje material, transport och underentreprenör kopplas till sin egen emissionsfaktor, ger ett underlag som går att verifiera i efterhand.
Hur lång tid tar det att sätta upp en GHG-protokollberäkning?
Tiden beror på hur strukturerad leverantörs- och fakturadata redan är. Ett bolag med god ordning på fakturor och transportdata kan ha en grundläggande scope 1-2-beräkning på plats inom några veckor, medan en fullständig scope 3-kartläggning ofta tar längre tid eftersom den kräver data från flera led i värdekedjan.
Vill du se hur scope 1, 2 och 3 kan beräknas automatiskt med kvalitetssäkring rad för rad, istället för manuellt hopplockade schabloner? Boka ett 60-minuters möte med Wellfish så går vi igenom hur din klimatberäkning kan bli granskningsbar av banker, upphandlare och koncernrevisorer redan i nästa rapporteringsperiod.