Klimatberäkning för tillverkande industri: scope 3, inköp och spårbarhet från affärssystemet

Ett tillverkande företags klimatberäkning vilar på scope 1 (egna bränslen, processgaser och företagsfordon), scope 2 (inköpt el och fjärrvärme) och framför allt scope 3 (inköpta råvaror, komponenter, logistik och kapitalvaror). Det svåra är att göra scope 3 spårbart till varje enskilt inköp.

För de flesta som arbetar med klimatberäkning i industrin är scope 1 och 2 överkomliga. Där finns mätare, fakturor och tydliga ansvariga. Utsläppen i tillverkningsindustrin ligger ofta i det ni köper in, och där finns sällan färdiga siffror. Den här guiden går igenom vad som ingår, hur ni räknar och hur ni får data från affärssystemet utan att samla in uppgifter för hand.

Vad ska ett tillverkande företag räkna med?

GHG-protokollet delar in utsläppen i tre nivåer. För en tillverkare ser de ut så här.

Scope 1 är utsläpp från sådant ni själva förbränner eller släpper ut. Det är gasol och naturgas i ugnar och torkar, diesel i truckar, processgaser från svetsning eller ytbehandling, köldmedieläckage och bränsle i företagsbilar.

Scope 2 är energin ni köper in. Elen till maskinparken och fjärrvärmen till lokalerna hör hit. Ni räknar normalt både marknadsbaserat och platsbaserat, beroende på vad mottagaren av beräkningen ber om.

Scope 3 är allt annat i värdekedjan. För en tillverkare är de tyngsta posterna oftast inköpta varor, transporter och kapitalvaror, men sammansättningen skiljer sig mellan företag.

Begrepp i korthet

Begrepp	Betydelse
Scope 1	Direkta utsläpp från egen förbränning, egna processer och egna fordon
Scope 2	Indirekta utsläpp från inköpt el, fjärrvärme och fjärrkyla
Scope 3	Övriga indirekta utsläpp i värdekedjan, till exempel inköpta varor, transporter och kapitalvaror
Aktivitetsbaserad beräkning	Mängd (kilo, kWh, tonkilometer) multiplicerad med en emissionsfaktor
Spend-based	Utgift i kronor multiplicerad med en emissionsfaktor per krona, används när mängddata saknas
Emissionsfaktor	Hur många kilo koldioxidekvivalenter en enhet av en vara eller aktivitet ger upphov till
Systemgräns	Den dokumenterade avgränsningen av vad som ingår i beräkningen och vad som lämnas utanför
GHG-protokollet	Den internationella standard som de flesta klimatberäkningar för företag utgår från

Scope 3 i tillverkning: råvaror, komponenter, logistik och kapitalvaror

Scope 3 är uppdelat i femton kategorier. Fyra av dem återkommer i nästan varje tillverkande företag. Vill ni läsa mer om uppdelningen finns scope 1, 2 och 3 beskrivna i detalj i en separat artikel om GHG-protokollet.

Inköpta varor och tjänster (kategori 1). Stål, aluminium, plast, trä, kemikalier, elektronik och förpackningar. Här bor ofta den största posten för en tillverkare. Samma kategori rymmer även tjänster som underhåll och bearbetning hos underleverantörer.

Kapitalvaror (kategori 2). Nya maskiner, verktyg, byggnationer och IT-utrustning. Utsläppen kommer det år ni köper in, vilket gör att kategorin kan hoppa kraftigt mellan åren.

Transport och distribution (kategorierna 4 och 9). Frakt som ni betalar för går till uppströms transporter. Frakt som kunden betalar för, eller som sker efter att varan lämnat er, hör till nedströms.

Avfall från verksamheten (kategori 5). Skrot, spån, farligt avfall och restprodukter. Mängderna är ofta lätta att få fram från avfallsfakturorna.

Vilka kategorier som är relevanta avgör ni i en väsentlighetsbedömning, och beslutet dokumenteras i systemgränsen. En kategori som lämnas utanför ska ha en skriven anledning.

Aktivitetsbaserat eller spend-based?

Räkna aktivitetsbaserat där ni kan. Det betyder att ni tar mängden, till exempel 12 000 kilo valsad stålplåt, och multiplicerar med en emissionsfaktor för just den varan. Resultatet speglar vad ni faktiskt köpt, och det går att förbättra när ni byter material eller leverantör.

Spend-based innebär att ni multiplicerar kostnaden i kronor med en genomsnittlig faktor per krona och inköpskategori. Metoden behövs som reservlösning när mängd och artikeldata saknas. Den är godkänd i GHG-protokollet, men resultatet är grövre och ska flaggas som just det.

Metoden har en inbyggd svaghet: priset styr utfallet. Köper ni exakt samma ton stål ett år när priset är högt och ett annat år när det är lågt, ger spend-based två olika utsläppssiffror för samma fysiska vara. Ett prisfall ser ut som en klimatförbättring. Det är det inte.

Därför bör varje rad i beräkningen märkas med vilken metod som använts. Då syns det hur stor del som vilar på mängder och hur stor del som vilar på kronor, och ni kan flytta rader från den andra gruppen till den första över tid.

Så får du data från affärssystemet

Allt underlag som behövs finns i princip redan i bokföringen. Leverantörsfakturor, inköpsorder och artikelrader ligger i Business Central, Visma, Fortnox eller liknande system. Problemet är att transaktionerna inte är kopplade till emissionsfaktorer eller utsläppskategorier.

Arbetsflödet ser likadant ut oavsett system:

1. Transaktionerna läses in från affärssystemet.
2. Varje inköp matchas mot en passande emissionsfaktor och en GHG-kategori.
3. Någon hos er granskar matchningarna och godkänner eller ändrar dem.
4. Varje siffra i resultatet behåller en referens till den transaktion den kommer från.

Det sista steget är det som avgör om beräkningen håller för en revisor, en bank eller en kund som vill kontrollera. Kan ni inte visa vilken faktura ett ton koldioxid kommer från, är siffran svår att försvara.

Wellfish, som beskrivs på sidan för industri och tillverkning, bygger på just det här arbetssättet. Tjänsten läser transaktioner direkt från redovisnings- eller affärssystemet (Business Central, Visma, Fortnox och andra), så ni slipper manuell datainsamling och inköpsenkäter. AI matchar varje inköp mot emissionsfaktorer och GHG-kategorier, ni granskar och godkänner, och varje ton går att spåra till en transaktion. Resultatet är en klimatberäkning enligt GHG-protokollet som kan användas i leverantörsformulär, anbud eller bankdialoger. Ni får en kostnadsfri preliminär beräkning av era första 500 dokument.

Vad kunder, banker och upphandlingar frågar efter

Frågorna kommer sällan som ett eget projekt. De dyker upp som rader i ett leverantörsformulär, som ett krav i ett anbud eller som ett följdmejl från banken inför en kreditförnyelse.

Vanligast är att mottagaren vill veta tre saker. Har ni en klimatberäkning enligt GHG-protokollet? Vilka scope och kategorier omfattar den? Hur har ni räknat, med mängder eller med kronor? Ofta följer en fråga om ni kan lämna siffror per kund eller per produkt.

Svaren blir mer trovärdiga när beräkningen är dokumenterad och går att följa tillbaka till bokföringen. Reglerna för vilka företag som omfattas av hållbarhetsrapportering ändras, så kontrollera alltid gällande krav hos myndigheterna. Läs gärna mer om CSRD i en separat förklaring.

Vanliga misstag

Beräkning bara en gång per år. Då upptäcker ni luckor i data först när det är för sent att rätta dem, och mottagare som ber om siffror under året får vänta.

Spend-based för allt. Det är en bra start men ett dåligt slutläge. Mängddata finns ofta för de största inköpen.

Artikel- och produktdata saknas på inköpsraderna. Står det bara "Material" eller "Diverse" på raden går det inte att matcha mot en rimlig faktor. Rätta det i artikelregistret, inte i efterhand i kalkylbladet.

Dubbelräkning mellan kategorier. Frakt som ingår i komponentpriset och som även räknas under transporter är ett klassiskt exempel. Detsamma gäller en maskin som hamnat både i inköpta varor och i kapitalvaror.

Ingen dokumenterad systemgräns. Utan en skriven avgränsning går det inte att jämföra år mot år, och ingen kan avgöra om en förändring beror på verksamheten eller på hur ni räknat.

Så gör du det varje månad

En löpande rutin tar mindre tid än en årlig tvåveckorsinsats. Utgå från bokslutsrutinen som redan finns.

1. Läs in månadens transaktioner efter att leverantörsfakturorna är bokförda.
2. Granska nya leverantörer och artiklar som inte matchats.
3. Godkänn matchningarna och notera vilka rader som fortfarande är spend-based.
4. Följ upp de största raderna: finns det mängddata att komplettera med?
5. Spara en kopia av beräkningen och eventuella ändringar i systemgränsen.

Efter några månader syns mönstren. Ni ser vilka leverantörer och material som driver utsläppen och var det lönar sig att be om bättre data. För hur andra branscher angriper samma fråga finns systerartiklar om klimatberäkning för byggföretag och om transport och CO2 per kund. Läs även om klimatrapportering i stort och om guiden till CSRD-rapportering om ni behöver den vidare kopplingen.

Frequently Asked Questions

Hur stor del av ett tillverkande företags utsläpp är scope 3?

För tillverkande företag är scope 3 oftast den största delen, eftersom råvaror, komponenter och transporter väger tungt. Andelen skiljer sig dock mellan företag och beror på produkt, energiintensitet i egen produktion och hur mycket som köps in. Det finns därför ingen siffra som gäller alla, och ni får göra beräkningen för att se er egen fördelning.

Måste vi mäta hela värdekedjan från dag ett?

Nej. Börja med de kategorier som är väsentliga för er, oftast inköpta varor, transporter och kapitalvaror. Dokumentera i systemgränsen vad som ingår och vad som lämnas utanför, och utöka sedan när underlaget finns.

Kan vi börja spend-based?

Ja, det går bra som första steg när mängddata saknas. Märk raderna som spend-based så att det syns i resultatet. Byt sedan successivt till aktivitetsbaserade beräkningar för de största inköpen.

Hur lång tid tar det att komma igång?

Wellfish kan vara igång på ungefär 14 dagar när data och ansvarsfördelning finns på plats. Det krävs inga konsulter och inga workshops. Tiden beror mest på hur snabbt åtkomsten till affärssystemet ordnas och vem hos er som godkänner matchningarna.

Vill du se hur det fungerar för er tillverkning? Boka en demo eller starta ett gratis konto.